Kriminell ekonomi

Kriminell ekonomi omfattar ekonomiska aktiviteter som är olagliga eller där inkomsterna döljs för att undgå skatt eller rättsväsendet. Det finns en skillnad mellan svarta och vita inkomster i den kriminella ekonomin som handlar om hur pengarna tjänas och redovisas, inte nödvändigtvis om hur olagliga de är i grunden.

Svarta inkomster

Svarta inkomster är sådana som inte beskattas och inte redovisas till myndigheter, till exempel Skatteverket. De är alltså dolda från det legala systemet. Syftet är att undvika skatt och ofta att dölja brottslig verksamhet. Svarta inkomster är olagligt att både betala ut och ta emot och uppkommer, till exempel vid narkotikaförsäljning och häleri. Svarta inkomster behöver ”tvättas” för att kunna användas i den vanliga ekonomin.

EXEMPEL

Pengar från droghandel, vapenförsäljning eller människohandel.

Svart arbetskraft – t.ex. kontant lön utan anställningsavtal.

Intäkter från olagliga spelverksamheter.

Köp av varor eller tjänster utan kvitto.

Vita inkomster (inom kriminell ekonomi)

Med vita inkomster avses här inkomster som redovisas formellt och beskattas men ursprunget till pengarna är olagligt. Vita inkomster används för att påvisa en laglig inkomst och skapa en legitimitet för att exempelvis inneha en dyr klocka.

EXEMPEL

Vita inkomster i kriminell ekonomi – bild 1

Polisens bild över den kriminella ekonomin

Polisen beskriver kriminell ekonomi som ett ekosystem där brottsvinster genereras, återinvesteras i nya brottsupplägg eller tvättas till skenbart ”vita” pengar. Det är en ofta komplex blandning av illegala och till synes legala verksamheter.

Bild: Den kriminella ekonomin, Polismyndigheten 2024

Skillnaden mellan välfärdsbrottslighet och kvalificerade välfärdsbrott

I utredningen ”Kvalificerad välfärdsbrottslighet – förebygga, förhindra, upptäcka och beivra” (SOU 2017:37) skiljer man mellan två typer av välfärdsbrott: enkla och kvalificerade. Utredningen nämner att syftet med begreppet kvalificerad välfärdsbrott är att få en enhetlig benämning på vad som i detta sammanhang avses med organiserad och systematisk ekonomisk brottslighet mot välfärden och för att på ett tydligt sätt kunna särskilja denna brottslighet från enklare välfärdsbrottslighet. Utredningen nämner att majoriteten av de brott enligt bidragsbrottslagen som anmäls är enklare välfärdsbrott. Ett exempel som ges i utredningen är ”när den misstänkte har haft föräldrapenning och samtidigt arbetat, eller åtminstone fått lön”.

Kvalificerade välfärdsbrott definieras enligt följande citat:
”Brott som innehåller ett eller flera moment som anses mer avancerade eller mer samhällsskadliga än i normalfallet.”

Utredningen menar att det alltid en helhetsbedömning av omständigheterna i ett enskilt fall som avgör om brottsligheten ska anses som kvalificerad välfärdsbrottslighet. Denna bedömning är således inte någon exakt vetenskap.

FAKTA

Årliga brottsvinster i Sverige uppskattas till mellan 100 och 150 miljarder kronor, nästan fyra gånger Polismyndighetens budget och på samma nivå som Försvarsmaktens.
Mindre än 2 % av brottsvinsterna återtas genom myndigheternas arbete.
Brottsvinster genereras via svarta inkomster, bidragsbedrägerier, bedrägerier, avfallsrelaterad brottslighet, narkotikabrottslighet, med belopp i miljardklassen.
Dessa vinster återinvesteras i både laglig och olaglig verksamhet och är kopplade till ökat våld, skjutningar och sprängningar.

← 2. Varför ska man arbeta mot välfärdsbrottslighet? 4. Var finns välfärdsbrottslighet? →