Varför ska man arbeta mot välfärdsbrottslighet?
Det är viktigt att välfärdssystemet fungerar i ett samhälle. Det är avgörande att det finns en tillit till systemen.
För att välfärdssystemet ska uppfattas som rättvist och pålitligt måste samhället kunna utgå från stöden och bidragen går till dem som uppfyller förutsättningarna. Det förväntas också att enskilda huvudmän, civilsamhället och privata utförare levererar verksamhet av god kvalitet och i enlighet med uppdrag.
Enskilda huvudmän: De som vid sidan av det offentliga driver fristående förskolor, grundskolor eller gymnasieskolor. Det kan vara i aktiebolagsform, i ekonomiska föreningar, som handelsbolag eller som enskild firma.
Välfärdsbrottslighet riskerar att påverka medborgarnas tillit till välfärdssystemet och tilltron till det offentligas förmåga att hantera skattemedel och fullgöra sitt uppdrag. Det kan också leda till minskad tillit till skattesystemet och till rättsväsendet. I förlängningen leder detta till minskad tillit till demokratin. Det är därför SKR bedömer att välfärdsbrottslighet är systemhotande och att den måste förebyggas och motverkas.
Lagstadgat ansvar
Det finns fler bestämmelser som ger kommuner ansvar och skyldighet att agera mot misstänkt välfärdsbrottslighet. Det är sedan polisen som utreder den misstänkta brottsligheten och åklagare som därefter väcker åtal. Kommunallagen innehåller i sin tur skyldigheter för kommuner och regioner att göra vissa uppföljningar och kontrollera privata aktörer.
Klicka på de olika lagarna för att läsa mer, och ta del av länken till hela lagtexten.
6 kap 6 §
Nämnderna ska var och en inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de bestämmelser i lag eller annan författning som gäller för verksamheten.De ska också se till att den interna kontrollen är tillräcklig för att förebygga fel och oegentligheter i verksamheten, och att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt.
12 kap. 1 tredje stycket
Om revisorerna i sin granskning finner att det föreligger misstanke om brott av förmögenhetsrättslig karaktär förövats ska de anmäla förhållandet till berörd nämnd. Om nämnden efter en sådan anmälan inte vidtar åtgärder utan oskäligt dröjsmål, är revisorerna skyldiga att rapportera det till fullmäktige.
Bidragsbrottslagen är en svensk speciallag för att kunna straffa dem som lämnar felaktiga uppgifter eller låter bli att anmäla ändrade förhållanden och på grund härav erhåller offentliga bidrag eller bidrag med för stort belopp.
Denna lag gäller sådana bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personligt ändamål som enligt lag eller förordning beslutas av Migrationsverket, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsförmedlingen, en kommun eller en arbetslöshetskassa och betalas ut till en enskild person (ekonomiskt stöd).
Enligt 3 § i lagen framgår att om det finns anledning att anta att en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd har beslutats, betalats ut eller tillgodoräknats felaktigt eller med ett för högt belopp, ska underrättelse om detta lämnas till den myndighet eller organisation som har fattat beslutet.
Denna lag innehåller bestämmelser om skyldigheter för statliga myndigheter, kommuner, regioner och vissa andra att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna i deras brottsbekämpande verksamhet.
Denna lag innehåller bestämmelser om skyldigheter att lämna ut uppgifter för kommuner, arbetslöshetskassor och vissa statliga myndigheter.
10 kap 15 a § Sekretess enligt 21-40 kap. hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det behövs för att
1. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,
2. utreda brott,
3. förebygga eller förhindra att en ekonomisk förmån, ett ekonomiskt stöd, en skatt eller en avgift beslutas, betalas ut eller tillgodoräknas felaktigt eller med ett för högt eller ett för lågt belopp,
4. upptäcka eller utreda sådant som avses i 3, eller
5. förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda fusk och överträdelser av regler, villkor i beslut eller avtal.
En uppgift får inte lämnas om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.Första stycket gäller inte i fråga om sekretess enligt 24 kap. 2 a och 8 §§, 25 kap. 1-5 och 8 §§, 26 kap. 1 a § första stycket, 3, 4 och 6 §§, 29 kap. 1 och 2 §§, 31 kap. 1 § första stycket, 2 och 12 §§, 33 kap. 2 och 4 a §§, 36 kap. 3 § samt 40 kap. 2 och 5 §§. Lag (2025:934).