Infiltration och möjliggörare


Infiltration och möjliggörare är två allvarliga fenomen som kan uppstå i samband med välfärdsbrottslighet och organiserad brottslighet. Det innebär att kriminella aktörer får tillgång till information, resurser eller inflytande som kan utnyttjas för egen vinning på bekostnad av samhället.

Infiltration innebär att en person medvetet tar sig in i en verksamhet, ofta under falska förespeglingar. Syftet kan vara att samla information, påverka beslut eller manipulera verksamheten inifrån. I en kommunal kontext kan det handla om att någon söker anställning, uppdrag eller inflytande i nämnder och föreningar för att underlätta för kriminella nätverk.

Möjliggörare är en person som redan befinner sig inom organisationen och som, medvetet eller omedvetet, underlättar för kriminella. Det kan handla om allt från att förse utomstående med känslig information, fatta beslut som gynnar kriminella aktörer eller blunda för regelbrott till att svara på vardagliga frågor i stor omfattning. Detta då kriminella kan till exempel kartlägga en verksamhet genom att ställa frågor som man pusslar ihop till en större bild av verksamheten (öppettider, bemanning, rutiner). En möjliggörare kan således agera aktivt men det kan också handla om passivitet.

Brå beskriver fyra olika kategorier av möjliggörare för kriminella nätverk: manipulerade möjliggörare, upparbetade möjliggörare, affärsmässiga möjliggörare och placerade möjliggörare. Den kan kategori Brå nämner placerade möjliggörare motsvarar det som beskrivs som infiltratörer i denna text. Läs mer om de olika kategorierna av möjliggörare på denna länk:

Möjliggörare för kriminella nätverk


Att förstå riskerna med infiltration och möjliggörare är avgörande för att kunna förebygga och upptäcka välfärdsbrott. Nästan vem som helst kan, under vissa omständigheter, bli en möjliggörare. Därför är det centralt att arbeta förebyggande med organisationskultur, arbetsmiljö och självledarskap samt att ha rutiner för uppföljning, kontroll och transparens.

Tre faktorer lyfts ofta fram som orsaker till att en person kan bli en möjliggörare:

1. Missnöje
En känsla av att vara förbisedd, missnöjd med arbetsplatsen eller att inte få uppskattning. Även dåliga arbetsvillkor kan förstärka risken.
2. Personliga och ekonomiska påfrestningar
Låg inkomst, skulder eller en personlig kris kan göra att en individ blir mottaglig för påtryckningar eller lockas av snabba pengar.
3. Kognitiv dissonans
En person kan uppleva lojalitet mot andra än arbetsgivaren, eller rättfärdiga sitt beteende med att ”andra gör värre saker än det jag gör”. Relationer är en vanlig anledning till att man medvetet eller omedvetet blir en möjliggörare.

För kommuner är det särskilt viktigt att ha en medvetenhet om dessa risker eftersom de förvaltar stora resurser och fattar beslut som påverkar både invånare och lokalsamhälle. Det handlar om att minska möjligheten för att påverkansförsök kan uppstå och om att öka medvetenheten om sårbarheter hos chefer och medarbetare. Genom att stärka den interna kulturen, skapa öppna samtal om risker och ha tydliga rutiner för kontroll och uppföljning kan risken för infiltration och möjliggörare minska – och därmed skydda både rättssäkerheten och förtroendet för välfärden.[1]


[1] Catharina Lindstedt, senior rådgivare, utbildare och föreläsare inom otillåten påverkan


Rulla till toppen