Varför ska man arbeta mot välfärdsbrottslighet?
Ett väl fungerande välfärdssystem är en grundläggande förutsättning för ett samhälle med hög tillit.
Välfärdsbrottslighet riskerar att påverka medborgarnas tillit till välfärdssystemet och även tilltron till att det offentligas förmåga att hantera skattemedel och fullgöra sitt uppdrag. Det kan också leda till minskad tillit till skattesystemet och till rättsväsendet. I förlängningen leder detta till minskad tillit till demokratin. Detta är varför SKR bedömer att välfärdsbrottslighet är systemhotande och också anledningen till att välfärdsbrottslighet måste förebyggas och motverkas.
Lagstiftning
Regionernas arbete med att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet vilar på ett omfattande rättsligt ramverk. Flera lagar styr hur uppgifter får hanteras, delas och följas upp, samtidigt som de sätter ramar för kontroll, uppföljning och samverkan. För att arbetet ska vara rättssäkert och effektivt krävs god kunskap om dessa regelverk och hur de samspelar i praktiken.
Klicka på de olika lagarna för att läsa mer, och ta del av länken till hela lagtexten.
Denna lag gäller sådana bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personligt ändamål som enligt lag eller förordning beslutas av Migrationsverket, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsförmedlingen, en kommun eller en arbetslöshetskassa och betalas ut till en enskild person (ekonomiskt stöd).
Enligt 3 § i lagen framgår att om det finns anledning att anta att en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd har beslutats, betalats ut eller tillgodoräknats felaktigt eller med ett för högt belopp, ska underrättelse om detta lämnas till den myndighet eller organisation som har fattat beslutet.
Observera att lagen inte omfattar regionernas underrättelseskyldighet i fråga om uppgifter som omfattas av sekretess enligt 25 kap. 1, 2, 4 eller 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Detsamma gäller för en kommun som inte ingår i en region i fråga om angelägenheter som en region ansvarar för Lag (2025:1271).
En myndighet ska underrätta Skatteverket om det kan antas att en uppgift i folkbokföringen om en person som är eller har varit folkbokförd är oriktig eller ofullständig.
Syftet med den nya sekretessbrytande bestämmelsen är att myndigheter ska kunna samarbeta och byta information med varandra för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda brottslighet, felaktiga utbetalningar eller andra former av fusk och överträdelser. Innan en uppgift lämnas ska den utlämnande myndigheten göra en intresseavvägning. En uppgift får inte lämnas ut om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Viss sekretess är undantagen från bestämmelsens tillämpningsområde, till exempel familjerådgivningssekretess enligt 26 kap. 3 § OSL och hälso- och sjukvårdssekretess enligt 25 kap. 1 § OSL.
Denna lag innehåller bestämmelser om skyldigheter för statliga myndigheter, kommuner, regioner och vissa andra att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna i deras brottsbekämpande verksamhet.
6 kap 6 §
Nämnderna ska var och en inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de bestämmelser i lag eller annan författning som gäller för verksamheten.
De ska också se till att den interna kontrollen är tillräcklig för att förebygga fel och oegentligheter i verksamheten, och att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt.
12 kap 1 § tredje stycket
Om revisorerna i sin granskning finner att det föreligger misstanke om brott av förmögenhetsrättslig karaktär förövats ska de anmäla förhållandet till berörd nämnd. Om nämnden efter en sådan anmälan inte vidtar åtgärder utan oskäligt dröjsmål.