Juridiska förutsättningar

Ekonomiskt bistånd utgör samhällets yttersta skyddsnät och ska beviljas om den enskilde är i behov av insatsen för att uppnå en skälig levnadsnivå och det inte kan tillgodoses på annat sätt. För att behålla legitimiteten och förtroendet för välfärdssystemet är det viktigt att bedömningen av behovet av ekonomiskt bistånd bygger på korrekta uppgifter och att rätt bistånd betalas ut till rätt person.

Den enskilde ska i första hand själv tillgodose sina ekonomiska behov. Att kommunen har det yttersta ansvaret innebär inte heller att andra huvudmäns ansvar begränsas. Det är först när dessa alternativ har uttömts som rätt till ekonomiskt bistånd finns. Biståndet ska tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå. Insatserna ska inriktas på att såväl avhjälpa det aktuella behovet som att underlätta för den enskilde att själv klara sin försörjning i framtiden.

Det är kommunernas socialnämnder alternativ annan nämnd som ansvarar för handläggningen av ekonomiskt bistånd.

Rätten till bistånd – 12 kap. 1§ socialtjänstlagen (2025:400)

Ekonomiskt bistånd beviljas utifrån bestämmelser i socialtjänstlagen (SoL). I 12 kap. regleras enskildas rätt till insatser för ekonomiska behov. Vid sidan av lagen finns Socialstyrelsens handbok om ekonomiskt bistånd och allmänna råd som stöd. Den enskilde kan med stöd av 12 kap. 1 § SoL beviljas stöd för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sina levnadskostnader i övrigt.  Hur mycket som kan betalas ut i försörjningsstöd styrs av en riksnorm som meddelas av regeringen. 

Det är viktigt att personer som är berättigade till ekonomiskt bistånd får det bistånd som de har rätt till. Om den enskilde inte är nöjd med beslutet har hen rätt att få information om hur beslutet kan överklagas. 

Socialstyrelsens föreskrifter om dokumentation ska följas vid handläggningen av ett ärende om ekonomiskt bistånd. Vid sidan om detta finns även handböcker och allmänna råd som är vägledande för nämndens arbete. 

• SOSFS 2013:1 Allmänna råd om Ekonomiskt bistånd. Tillhörande handbok Ekonomiskt bistånd – Handbok för socialtjänsten (2013). 
• SOSFS 2014:5 Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS. Tillhörande handbok Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten (2015).

Lagar som reglerar FUT-arbetet

De lagar som reglerar arbetet med felaktiga utbetalningar är: 

Ekonomiskt bistånd regleras i socialtjänstlagen, men varje kommun beslutar om egna riktlinjer för att ge stöd vid handläggning av ärenden. Detta innebär att bedömningar och handläggning kan variera mellan kommuner så länge de inte strider mot vad som sägs i lag, förordning eller föreskrifter.

Uppgiftslämnande mellan myndigheter

Olika myndigheter har olika sekretessbrytande bestämmelser som innebär att de kan lämna uppgifter till varandra. Inhämtande av uppgifter sker i regel med stöd av samtycke från den enskilde. Om den enskilde samtycker till att uppgiften lämnas bryts sekretessen med stöd av 10 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. 

En FUT-utredning omfattas av samma sekretessbestämmelser som övrig socialtjänst. Grundprincipen är att kontroller och utredningskontakter sker med samtycke från den enskilde. Uppgifter ska därför i första hand hämtas in från den enskilde själv.

Om nämnden bedömer att det är nödvändigt finns det dock en möjlighet att inhämta uppgifter utan den enskildes medgivande.  Den enskilde måste dock informeras om vad nämnden vill göra (jfr JO:s beslut den 7 januari 2026, dnr 2203–2025).

Enligt 15 kap. 4 § socialtjänstlagen ska socialtjänsten på begäran av annan myndighet lämna uppgifter till denna om utbetalad ekonomisk hjälp, om syftet är att undvika att felaktiga utbetalningar sker. Detta gäller enbart för att förhindra felaktiga utbetalningar och används främst i den pågående utredningen om rätten till bistånd.

Några centrala sekretessbrytande bestämmelser

I de fall som den enskilde inte samtycker till att uppgifter delas mellan myndigheter måste myndigheterna hitta stöd i andra bestämmelser för att kunna bryta sekretessen.  

Socialtjänsten har rätt att ta del av vissa uppgifter med stöd av 15 kap. 10–12 §§ SoL. Myndigheter som omfattas av bestämmelsen är: Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan, arbetslöshetskassorna, Arbetsförmedlingen, Skatteverket och Pensionsmyndigheten. Eftersom det finns en uppgiftsskyldighet för myndigheterna bryts sekretessen enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen. 

Även lag (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen gäller för följande myndigheter: 

Lagen innebär att berörda myndigheter är skyldiga att underrätta den beslutande myndigheten om det finns anledning att anta att en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd har beslutats, betalats ut eller tillgodoräknats felaktigt eller med ett för högt belopp om det inte finns särskilda skäl.

Vid sidan om denna bestämmelse finns också möjligheter att lämna uppgifter till andra myndigheter med stöd av 10 kap. 15 a § offentlighets- och sekretesslagen. Enligt bestämmelsen ska sekretess till skydd för enskilda inte hindra att uppgifter lämnas mellan myndigheter om det behövs för vissa syften. För att myndigheter ska ha möjlighet att fullgöra sina uppdrag på ett effektivt sätt behöver de ha tillgång till uppgifter som är korrekta, aktuella och relevanta. Uppgifter som finns hos en myndighet kan vara avgörande för att en annan myndighet ska kunna fullgöra sitt uppdrag.  Uppgifter ska kunna lämnas om det behövs för följande syften:

• Förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet.
• Utreda brott.
• Förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda felaktiga utbetalningar.
• Förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda fusk och olika typer av
  överträdelser.

En uppgift får dock inte lämnas om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Att notera är att bestämmelsen även är tillämplig om information behöver delas mellan olika nämnder för att till exempel utreda felaktiga utbetalningar. 

Enligt 15 kap. 9 § SoL är både myndigheter och privata utförare som utför uppgifter åt nämnden skyldiga att lämna de uppgifter som nämnden behöver för sin verksamhet. Detta omfattar även ärenden om ekonomiskt bistånd och kan vara relevant vid utredning av felaktiga utbetalningar.

Skyldighet att underrätta Skatteverket vid felaktiga uppgifter i folkbokföringen

Kommuner och regioner är skyldiga att underrätta Skatteverket om det kan antas att en uppgift i folkbokföringen om en person som är eller har varit folkbokförd är oriktig eller ofullständig enligt 32 c § folkbokföringslagen.

Underrättelseskyldigheten innebär att sekretessen bryts enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen. Uppgifter som omfattas av underrättelseskyldigheten kan därmed lämnas till Skatteverket utan hinder av sekretess. Skyldigheten inbegriper att underrätta Skatteverket om vilket uppgift i folkbokföringen som kan antas vara oriktig eller ofullständig. Det kan handla om till exempel namn, adress, födelsedata och civilstånd.

Låg tröskel för underrättelseskyldighet

Rekvisitet ”kan antas” innebär att tröskeln för underrättelseskyldighet är lågt satt. Det måste dock finnas viss grund för att uppgifterna i folkbokföringen är felaktiga. Det är inte meningen att underrättande myndighet ska göra någon egen utredning kring de förhållandena som har relevans för folkbokföringen. Den underrättande myndigheten ska endast underrätta Skatteverket vid fall där det kan finnas anledning för denna myndighet att agera.