Lagstiftning

Folkbokföringslagen (1991:481)

32 c § En myndighet ska underrätta Skatteverket om det kan antas att en uppgift i folkbokföringen om en person som är eller har varit folkbokförd är oriktig eller ofullständig.
En sådan underrättelse behöver inte lämnas om särskilda skäl talar mot det.

Det avser exempelvis uppgifter om enskildas adress, namn, födelsetid, födelseort, medborgarskap och civiltillstånd. För att anmäla räcker det med att det kan antas att något inte stämmer. Det finns undantag från underrättelseskyldigheten vid särskilda skäl, exempelvis om en person befinner sig i en särskilt utsatt situation och konsekvenser av en underrättelse riskerar att bli väldigt allvarliga för den enskilde.

42 § Den som lämnar oriktig uppgift till grund för beslut om folkbokföring döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för folkbokföringsbrott till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 25, 26 och 27 §§. Är brottet med hänsyn till att brottsligheten utövats systematiskt eller i större omfattning eller annars att anse som grovt, döms för grovt folkbokföringsbrott till fängelse i högst två år.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

Enligt 42 § folkbokföringslagen kan den som lämnar oriktig uppgift till grund för beslut om folkbokföring eller underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 25-27 §§ folkbokföringslagen dömas för folkbokföringsbrott. För att ansvar ska kunna utkrävas krävs det att man medvetet lämnat oriktig uppgift. Med oriktig uppgift avses en felaktig eller ofullständig uppgift som lämnas när uppgifts- eller anmälningsskyldigheten fullgörs. Anmälningsskyldigheten gäller vid flytt, ändrad postadress samt vid inflyttning till och utflyttning från landet.

Lag (2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Enligt denna lag ska kommuner bedriva ett strukturerat brottsförebyggande arbete. Inom ramen för detta finns en möjlighet att bedriva ett arbete för att motverka felaktig folkbokföring.