Sida för visuella tester

LÖPTXT:Gemensamt för brottsligheten är att de riktar sig mot våra gemensamma skattefinansierade system. Syftet med brottsligheten är att få ut eller behålla kommunala, regionala eller statliga medel som man inte har rätt till.

Det finns i nuläget ingen nationell definition av begreppet.

Välfärdsbrottslighet är när en aktör – ett företag, en förening eller en privatperson – otillbörligen utnyttjar kommunernas och regionernas välfärdssystem för egen vinning (Definition SKR).

Välfärdsbrottslighet handlar inte om ett brott utan är ett samlingsbegrepp för olika brott som riktas mot välfärdssystem, såsom bedrägeri, bidragsbrott, trolöshet mot huvudman, bokföringsbrott, tjänstefel med mera.

Exempel på välfärdsbrott

Du får också ta del av exempel, bilder och reflektionsfrågor som hjälper dig att motverka välfärdsbrott. Välfärdsbrott kan vara ekonomisk brottslighet, urkundsförfalskning, telefonbedrägerier eller avtalsbrott.

Välfärdsbrottslighet är ett upptäcksbrott. Det skiljer sig även från många andra brott då det sällan finns något fysiskt brottsoffer i traditionell mening. Det innebär att det många gånger inte finns någon fysisk person som blir utsatt. Istället är det staten, kommunen och regionen genom den myndighet som är utsatt som måste reagera på omständigheterna som tyder på brottslighet.

Om det finns fysiska personer som lider skada, till exempel brukare som inte får den assistans de har rätt till, kan de vara i en sån utsatt situation att de inte anmäler missförhållanden eller brott. Anställda i oseriösa verksamheter kan vara i en beroendeställning till sin arbetsgivare och därför vara rädda för att inte få behålla sitt arbete om de påtalar felaktigheter.

Det finns därmed flera anledningar till varför det är svårt att upptäcka och med andra ord krävs det ett aktivt arbete för att brotten ska upptäckas samt att det ofta krävs omfattande resurser i form av tid och kompetens för att upptäcka brottsligheten.

Stor variation på gärningspersonerna och företeelserna är ofta myndighetsöverskridande.

Främsta skälet till brotten är den ekonomiska vinningen. Kan begås ensamt av enskilda individer, företrädare för företag eller föreningar, personer med kopplingar till organiserad brottslighet.

Ett utmärkande drag är att de är myndighetsöverskridande. På så sätt att gärningspersonerna rör sig mellan olika förvaltningar inom en kommun eller mellan olika myndigheter. De kan rikta in sig på de svagare punkterna i välfärdssystemen där uppgifterna inte kontrolleras i tillräcklig utsträckning eller är svåra att kontrollera som när sekretess hindrar informationsutbyte mellan myndigheter och förvaltningar.

Omfattning

• Polisens lägesbild över kriminell ekonomi: välfärdsbrottsligheten cirka 38–66 miljarder.
• Välfärdsbrottslighet drabbar inte kommuner utifrån storlek, geografisk placering och politisk styrning, utan för att de kommunala verksamheterna i sig är sårbara. Om en kommun inför kontroller för att motverka välfärdsbrottslighet kan brottsligheten lätt flyttas till en annan kommun. Alla kommuner behöver därför ha en grundläggande kunskap.

Klicka på bilderna för att se olika exempel:

Exempel på hur företag kan användas som brottsverktyg.

• Överfakturering av tjänster som utförts med låg kvalitet eller inte utförts alls.

• Överdrivna kompetens, erfarenhet eller hur företagen är organiserat för att vinna upphandling.

• Använda flera led av underleverantörer för att försvåra möjligheten till uppföljning eller för att dölja bedrägerier.

• Personal utnyttjas genom orimligt låga löner eller tvingas till olagliga handlingar mot att de då kan behålla sitt uppehållstillstånd.

Välfärdsbrottslighetens skadeverkning

För att välfärdssystemen ska kunna anses vara legitima är det viktigt att det finns en tillit till dessa. För att de ska uppfattas som trovärdiga och rättvisa finns en förväntas på att utbetalningarna ska vara korrekta och endast till de som de är avsedda för. Välfärdsbrottslighet riskerar att leda till ett försämrat förtroende för systemet och riskerar att skada tilltron till det offentliga förmåga att hantera offentliga medel och utföra sina uppdrag.

• Ekonomiska skador: Polisens lägesbild över kriminell ekonomi: välfärdsbrottsligheten cirka 38-66 miljarder.

• Sund konkurrens: Välfärdsbrottsligheten får stora skadeverkningar för seriösa företag. En sund marknad med tydliga och transparenta villkor som följs av alla är en förutsättning för ett företagsklimat där företagen som följer regelverken kan växa. I takt med att allt fler tjänster som tidigare utfördes av statliga eller kommunal verksamhet utförs av privata företag kan oseriösa personer etablera sig inom vissa marknader. Genom felaktigt utbetalade stöd från välfärdssystemet kan de hålla nere sina kostnader och på så sätt konkurrera ut andra företag som följer regelverken.</p>

• Skada för enskilda individer: Syftet med välfärdssystemet är att ge stöd och hjälp till personer som av olika skäl och i olika perioder i livet behöver det. När utbetalningarna sker till personer eller företag som inte har rätt till det drabbar det indirekt de mottagare som stödet är avsedda för. Om kostnaderna och de ekonomiska förutsättningarna för staten försämras drabbar de inte bara dem med ett större behöv av stöd och hjälp utan samtliga skattebetalare som inte kan få den samhällsservice som de är med och finansierar.

• Vad är inte välfärdsbrottslighet?

Tolkning av befintlig lagstiftning.

• Vilka lagar ska man ha i beaktning? Vilka lagar finns idag? Eller bör denna vara med senare?