Brottsförebyggande samverkan
Information om brister hos en leverantör kan finnas på flera håll i kommunen. En socialsekreterare kan uppmärksamma problem i en placering, en avtalsuppföljare kan identifiera avvikelser från avtalet och ekonomiska kontroller kan visa på kostnader eller fakturor som behöver granskas. För att upptäcka återkommande eller systematiska brister behöver kommunen därför ha tydliga rutiner för hur sådan information dokumenteras, rapporteras, förs vidare och analyseras inom kommunen.
Vikten av att använda sig av sekretessbrytande bestämmelser
Sekretess kan i vissa fall påverka möjligheten att föra information vidare, även inom en kommun eftersom olika nämnder kan vara självständiga myndigheter i sekretesshänseende. Samtidigt har möjligheterna till informationsdelning mellan myndigheter stärkts genom 10 kap. 15 a § offentlighets- och sekretesslagen (OSL) som trädde i kraft 1 december 2025. Bestämmelsen kan, när förutsättningarna är uppfyllda, göra det möjligt att lämna sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet – således även inom kommunen – om uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda brottslighet. Den omfattar också uppgifter som behövs för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda oegentligheter eller överträdelser av regler, villkor i beslut eller avtal.
Bestämmelsen kan därför vara relevant när information som framkommer i exempelvis individuppföljningen också har betydelse för kommunens avtalsuppföljning eller arbete mot välfärdsbrottslighet. Det kan handla om uppgifter som tyder på felaktig fakturering, bristande bemanning, oriktiga uppgifter från leverantören eller andra systematiska avtalsbrister. Kommunen behöver då bedöma om uppgifterna kan lämnas vidare till den kommunala funktion eller myndighet som behöver dem för sin kontroll. Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att bestämmelsen inte innebär att uppgifter får delas fritt. En bedömning måste göras i det enskilda fallet och uppgifterna får inte lämnas om övervägande skäl talar för att det sekretesskyddade intresset väger tyngre.
Utbyt erfarenheter mellan kommuner
Erfarenheter behöver också kunna delas mellan kommuner. Flera kommuner kan ha placeringar på samma HVB, och information som framstår som en enskild avvikelse i en kommun kan tillsammans med andra kommuners erfarenheter visa på ett återkommande mönster. Även här kan 10 kap. 15 a § OSL vara relevant när en kommun behöver lämna sekretessbelagda uppgifter till en annan kommun för något av de ändamål som anges i bestämmelsen. Informationsutbytet behöver dock alltid ske inom ramen för gällande sekretessregler och efter en bedömning av vilka uppgifter som faktiskt behöver lämnas.
Utbyte av erfarenheter mellan kommuner kan bidra till att upptäcka mönster som inte blir synliga när varje placering eller avvikelse bedöms isolerat.
Kunskapen från uppföljningen behöver slutligen föras tillbaka in i kommunens eget arbete. Erfarenheter av identifierade brister och avvikelser, liksom av hur väl ställda krav har fungerat i praktiken, kan användas för att förbättra framtida upphandlingar, avtal och avtalsuppföljningar. Det är även viktigt att det är tydligt vem i kommunen som har ansvaret för detta. På så sätt blir kontrollen inte enbart ett sätt att hantera problem i en enskild placering eller hos en enskild leverantör, utan en del av kommunens långsiktiga arbete för att stärka kvaliteten och minska risken för välfärdsbrottslighet.
När ett barn eller en ung person lämnar ett HVB
När ett barn eller en ung person med koppling till kriminalitet avviker från eller lämnar ett HVB kan situationen snabbt förändras. Det kan exempelvis finnas risk för att personen återvänder till en kriminell miljö, återupptar kontakter med ett nätverk, utsätts för våld eller utnyttjas för att begå brott. I sådana situationer kan ett snabbt informationsutbyte mellan socialtjänsten och Polisen vara avgörande för att myndigheterna ska kunna bedöma riskerna och samordna sina åtgärder.
Med stöd av 10 kap. 15 a § OSL har socialtjänsten möjlighet att, när bestämmelsens förutsättningar är uppfyllda, lämna sekretessbelagda uppgifter till Polisen om uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda brottslighet. Det behöver inte finnas misstanke om ett redan begånget konkret brott. Socialstyrelsen framhåller att bestämmelsen kan användas för informationsutbyte mellan exempelvis socialtjänst och polis för att kunna vända en riskfylld utveckling hos barn och unga eller förhindra att de dras in i kriminella sammanhang.[1]
Det kan få särskild betydelse när en placerad ung person lämnar eller avviker från ett HVB och socialtjänsten har information som är relevant för polisens brottsförebyggande arbete. På motsvarande sätt kan information från polisen vara viktig för socialtjänstens bedömning av vilket skydd, stöd eller vilken fortsatt placering som behövs. Informationsdelningen kan därmed bidra till en gemensam lägesbild och göra det möjligt för myndigheterna att agera snabbare och mer samordnat.
Polismyndigheten lyfter just snabba kontaktvägar, gemensamma lägesbilder och informationsdelning som centrala delar i samverkan kring barn och unga i organiserad brottslighet. Arbetet ska bland annat göra det möjligt att gemensamt agera i kritiska situationer eller så kallade tidsfönster, när samordnade insatser kan ha särskilt stor betydelse för att skydda den unge eller bryta en kriminell utveckling.[2]