Problembeskrivning

HVB är ett område där flera faktorer tillsammans skapar en sårbarhet för välfärdsbrottslighet. Kommunerna köper ofta platser av privata utförare samtidigt som barn och unga som behöver placeras kan ha omfattande och komplexa behov. Behovet av en lämplig placering kan dessutom vara brådskande, vilket ställer höga krav på kommunens förmåga att både hitta rätt vård och samtidigt kontrollera den aktör som ska utföra den.

Sårbarheten förstärks av att det kan vara svårt för kommunen att bedöma om den vård, bemanning och kompetens som avtalats också faktiskt tillhandahålls under placeringen. Kommunen är därför beroende av en fungerande uppföljning av både individens vård och själva avtalet.

IVO:s tillsyn visar att riskerna inte enbart är teoretiska. Myndigheten har identifierat både oseriösa och kriminella aktörer inom HVB och stödboenden med så allvarliga brister att tillstånd har återkallats eller verksamheter förbjudits. Mellan september 2024 och februari 2026 förbjöd, tillfälligt förbjöd eller återkallade IVO tillståndet för 39 HVB och stödboenden inom ramen för sin förstärkta tillsyn.[1]

IVO har bland annat uppmärksammat:
  • Olämpliga företrädare
  • Inflytande från kriminella nätverk
  • Föränderliga brottsupplägg
  • Brister i kontroller av personal
  • Felaktiga dygnsbetalningar och lägre bemanning än avtalat
  • Fall där barn och unga vårdats av personer med kriminell bakgrund

De ekonomiska drivkrafterna behöver ses tillsammans med de risker som finns för de placerade barnen och ungdomarna. Om en oseriös aktör exempelvis minskar bemanningen, använder personal som inte uppfyller kraven eller på annat sätt inte levererar den vård som kommunen betalar för, kan det innebära en direkt risk för barnet som är placerat där men också en ekonomisk skada för kommunen.

Det gör HVB till ett område där kvalitetsarbete och arbete mot välfärdsbrottslighet behöver gå hand i hand. Att en verksamhet har kvalitetsbrister innebär inte i sig att välfärdsbrott har begåtts. Återkommande eller systematiska avvikelser kan däremot vara viktiga varningssignaler och ge anledning till fördjupad kontroll.

Kommunens möjligheter att förebygga och upptäcka välfärdsbrottslighet är därför nära kopplade till hur väl kommunen:

  • Kontrollerar leverantörer
  • Ställer tydliga och uppföljningsbara krav
  • Följer upp avtal, betalningar och placeringar
  • Säkerställer att den vård och omsorg som finansieras med offentliga medel faktiskt levereras
[1] Stärkt tillsyn av stödboende och HVB som tar emot barn och unga, publikationsnummer IVO 2026-12.



Rulla till toppen