Att arbeta mot felaktiga utbetalningar (FUT)
Om det i ett ärende om ekonomiskt bistånd upptäcks att det finns en misstanke om en felaktig utbetalning ska detta bedömas och vid behov utredas. Även om arbetsgången kan se olika ut i olika kommuner. Utredningen i fråga syftar till att klargöra om det har skett en felaktig utbetalning eller inte. Utifrån denna utredning bedöms sedan om det finns grund för beslut om återkrav och/eller polisanmälan. FUT-utredningen ska bedrivas åtskild från eventuell parallell biståndsutredning.
Nytt ärende
Upptäckt/indikation, intern/extern, tillräcklig misstanke
ja/nej, proportionalitet
Utredning inleds
Utredning och kommunikation med den enskilde
Beslut
Bedömning – felaktighet uppsåt/oaktsamhet
Beslut – återkrav och/eller polisanmälan
Uppföljning
Bevakning återbetalning, polisanmälan
Ersättningstalan, förebyggande arbete
Avslut
Nytt ärende – misstänkt felaktighet
Kommuner kan få kännedom om misstänkta fall av felaktiga utbetalningar antingen internt eller externt. Internt kan exempelvis vara när handläggare upptäcker avvikelser eller oegentligheter i samband med handläggningen av ett ärende. Externa impulser kan vara när privatpersoner, andra myndigheter eller samarbetspartners kontaktar kommunen med uppgifter som tyder på att en individ kan ha fått ekonomiskt bistånd på felaktiga grunder. Uppgifter utifrån kan inkomma skriftligen via post, e-post, genom kommunens webbsida eller muntligen via telefon eller vid besök. Uppgifter kan även baseras på en handläggares egna observationer. Det kan till exempel röra sig om att en handläggare träffar en sökande i en situation där personen tydligt arbetar, trots att denne uppgett att hen är arbetslös i sin ansökan.
Baserat på den information som kommit in gör FUT‑utredaren en inledande bedömning av om det finns skäl att starta en utredning enligt 14 kap. 2 § SoL. I denna bedömning ingår att utredaren skaffar sig en uppfattning om vad som har inträffat och om vad som framkommit skulle kunna leda till ett beslut om återkrav och/eller polisanmälan. Förhandsbedömningen kan till exempel innebära att utredaren går igenom den enskildes personakt och relevanta journalanteckningar. Om det framkommer att utredningsåtgärder behöver vidtas, som exempelvis kontakta externa aktörer, måste beslut om att inleda utredning först fattas.
Utredning inleds
Socialtjänsten ska utan dröjsmål inleda en utredning när uppgifter, genom ansökan eller på annat sätt, kommer till kommunens kännedom och kan föranleda åtgärd. FUT-utredningen bedrivs alltid åtskild från en eventuell utredning om rätten till ekonomiskt bistånd och utgör ett eget ärende.
Observera att en FUT-utredning kan initieras av en annan kommun än den som för närvarande prövar rätten till ekonomiskt bistånd. Det kan exempelvis bli aktuellt när en person har flyttat till en ny kommun, men den tidigare kommunen i efterhand upptäcker misstänkta felaktiga utbetalningar och därför inleder en FUT-utredning.
Utredningsåtgärder
Vid en FUT-utredning behöver en rad kontroller göras för att kunna sammanställa ett beslutsunderlag. Till stor del används samma kontrollmetoder som vid handläggningen av ekonomiskt bistånd.
Vanligt förekommande utredningsåtgärder som socialtjänsten vidtar i samband med en FUT-utredning är:
- Granskning av personakt och inkomna handlingar
- Samtal med sökande
- Registersökning – kontakt med andra myndigheter
- Hembesök
- Folkbokföringskontroll
- Sökning i öppna källor, exempelvis sociala medier och Internet.
Det bör betonas att den enskilde har ett omfattande ansvar att medverka i socialtjänstens utredningar om ekonomiskt bistånd. Detta ansvar gäller även i FUT-utredningar, även om incitamenten att medverka kan vara lägre när utredningen rör misstänkta felaktiga utbetalningar.
De samtycken som har lämnats i samband med ansökan om ekonomiskt bistånd gäller inte vid FUT-utredningen. Om det inom ramen för FUT-utredningen krävs externa kontakter ska ett samtycke för detta inhämtas. Samtycket ska dokumenteras i personakten.
Om en individ väljer att inte medverka i utredningen måste beslut fattas utifrån det underlag som redan finns. I praktiken innebär detta att ett återkrav kan komma att omfatta hela utredningsperioden, snarare än den exakta tidsperiod då den felaktiga utbetalningen skedde. Bristande medverkan ska således inte leda till att individen kan undgå ett återkrav.
Kommunicering
Inför ett beslut om återkrav bör kommunicering av beslutsunderlaget ske enligt JO 2015/16 s. 423. Enligt JO är det inte fråga om myndighetsutövning när socialtjänsten fattar beslut om återkrav och det finns därför inte någon skyldighet att kommunicera underlaget enligt förvaltningslagen. JO anser dock att det är lämpligt att ändå kommunicera beslutsunderlaget i den här typen av ärenden eftersom det är ett beslut av betydelse för den enskilde.
Beslut
Beslut om återkrav
Grunden för återkrav enligt 33 kap. 1 § SoL är att ekonomiskt bistånd har betalats ut på felaktiga grunder, eller att socialtjänsten av misstag gjort en utbetalning som den enskilde skäligen borde ha insett var felaktig. Detta kan exempelvis handla om att en person lämnat felaktiga uppgifter, underlåtit att lämna nödvändig information eller på annat sätt orsakat att bistånd beviljats felaktigt eller med ett för högt belopp.
Socialtjänsten kan kräva tillbaka ett felaktigt utbetalt bistånd även om den enskilde inte haft för avsikt att orsaka felet. Det är tillräckligt att oriktiga uppgifter har lämnats och att detta lett till den felaktiga utbetalningen.
Återkrav i förhållande till polisanmälan
Bestämmelsen om återkrav enligt SoL varken ersätter eller inskränker möjligheten att göra en polisanmälan och kräva skadestånd. Beslut om återkrav fattas således oberoende av om det skett en polisanmälan eller skadeståndsyrkande. Det innebär att ett återkrav inte automatiskt ska avskrivas bara för att polis eller åklagare bedömer att brott inte kan styrkas och därför lägger ned förundersökningen, eller för att tingsrätten frikänner den enskilde från brottsmisstanke.
Socialtjänsten kan inte få en dubbel kompensation för den felaktiga utbetalningen. Detta innebär att om det till följd av en bidragsbrottsdom fastställs ett skadestånd ska återkravet efterges med motsvarande belopp.
Överklagande av återkravsbeslut
Ett återkravsbeslut kan inte överklagas enligt 35 kap. 1 § SoL.
Ersättningstalan
Om den enskilde inte frivilligt betalar sitt återkrav kan socialtjänsten väcka talan hos förvaltningsrätten i enlighet med 33 kap. 4 § SoL. Socialtjänstens beslut om återkrav saknar exekutionstitel till dess att ansökan om ersättningstalan har bifallits i domstol.
Beslutet om ersättningstalan om återkrav får inte delegeras till tjänsteman utan måste fattas av nämnden eller utskott.
Centrala delar i att väcka ersättningstalan
Tidsfristen – tre år
Socialtjänsten måste väcka talan inom tre år från det att kostnaderna för nämnden uppkom, alltså vanligen när biståndet betalades ut. Om tidsfristen har löpt ut faller möjligheten att kräva tillbaka ersättningen.
Utredningsskyldighet före talan
- Innan talan väcks måste socialtjänsten utreda: Om individen kan återbetala utan att sakna medel för sin försörjning eller dagliga levnadskostnader.
- Om det finns synnerliga skäl att avstå från krav.
Detta är en proportionalitetsbedömning som ska skydda den enskilde från orimliga konsekvenser.
Frivillig avbetalningsplan hindrar inte ersättningstalan
Även om individen och socialtjänsten har en avbetalningsplan kan socialtjänsten väcka talan. Detta har bekräftats i praxis (till exempel Kammarrätten i Stockholm, mål 5638‑17).
Förvaltningsrättens roll
- Nämnden ansöker till förvaltningsrätten om att domstolen ska besluta om att den enskilde ska betala tillbaka ekonomiskt bistånd som betalas ut felaktigt med en viss summa. Till sin ansökan ska nämnden bifoga sitt beslutsunderlag. Av underlaget behöver det dels framgå att förutsättningar för återkrav enligt 33 kap. 1 § är uppfyllda, dels att den enskilde har möjlighet att betala utan att sakna medel till sin försörjning eller dagliga levnadskostnader.
- Den enskilde får möjlighet att yttra sig över nämndens ansökan.
- Förvaltningsrätten kan därefter ge nämnden möjlighet att yttra sig över vad den enskilde har fört fram.
- Domstolen fattar ett beslut (dom), som kan överklagas till kammarrätten av båda parter.
En dom som fastställer ersättningsskyldighet blir en exekutionstitel, vilket innebär att socialtjänsten därefter kan ansöka om indrivning hos Kronofogdemyndigheten.
Innan ärendet skickas till Kronofogden måste socialtjänsten:
- Kontrollera att domen vunnit laga kraft (dvs. att överklagandetiden gått ut efter att beslutet delgivits)
- Beställa ett lagakraftbevis från domstolen
- Bifoga detta vid ansökan om indrivning.
Skyldighet att polisanmäla bidragsbrott
Enligt 6 § bidragsbrottslagen har socialtjänsten en skyldighet att göra en polisanmälan vid misstanke om bidragsbrott. Vid bedömningen om en anmälan ska göras ska myndigheten enbart göra en preliminär bedömning av om det föreligger uppsåt eller grov oaktsamhet. Socialtjänsten är inte skyldig att underrätta den enskilde om att en polisanmälan har gjorts eftersom åtgärden inte omfattas av kravet i 33 § förvaltningslagen om underrättelse om innehållet i ett beslut (jfr JO 2015/16 s. 453).
Polisens arbete
Polis eller åklagare ska inleda en förundersökning så fort det finns anledning att anta att ett brott har begåtts.
- Det är uppenbart att brottet inte går att utreda.
- Personen döms för annan brottslighet (men det är inte en absolut regel – det beror på om FUT brottet har självständig betydelse).
- Fortsatt utredning skulle bli så dyr att det inte står i rimlig proportion till brottet och man kan anta att brottet inte skulle leda till svårare påföljd än böter.
- Den anmälda handlingen inte bedöms vara brottslig.
- Brott inte kan bevisas.
- Brottet är preskriberat.
- Den enskilde lämnat landet för gott eller har avlidit.
Om polis eller åklagare bedömer att bevisen inte är tillräckligt starka för att väcka åtal bör socialtjänsten kontakta ansvarig beslutsfattare för att diskutera skälen till beslut. Om socialtjänsten gör en annan bedömning finns det möjlighet att begära överprövning av beslutet.